why its not enough, cause I gave it all to you.

---

jag hatar verklgein kvällar nu för tiden, varför i helvete gör man itne annat än tänker då?
Tusen och miljarder tankar går ju bara runt, runt, runt och man blir orolig och tror massa saker, får ont i magen men ska man förbereda sig kanske? Jag vet inte, känns så.

Jag lovar, jag blir galen på migsjälv snart, jag brukar ju aldrig vara såhär knepig? eller?! 
varför ska jag vara så jävla rädd och orolig, paranoid? eller kanske det är så trots allt? Får helt enkelt vänta och se.


åååh du gör mig så lycklig men samtidigt så rädd.